Vanligtvis brukar mina rubriker inte ha ett skit att göra med innehållet, men idag göre det. För idag är en speciell dag, en riktigt tråkig dag. Jag stack imorse vid 12 från älskade Elin, och då skrev hon att en kompis hade skrivit till mej på Facebook och frågat ifall jag visste vad som hänt. När hon meddelat mej om det var han inte inne längre, och jag tog det som att han ville meddela den glada nyheten om att snön äntligen hade kommit! Så fel jag hade...
Jag tog det som en positiv nyhet, ända tills för ungefär en timme sen, då jag fick veta att Fredrik Aldeman från gymnasiet dog igår.

Det är sjukt svårt att inse såna här saker. Man känner, jag känner, att jag vill gråta, men det går inte. Jag kan inte av nån anledning. Klumpen i halsen finns där, men den är inte tillräckligt stor för att komma ut. Jag vill gråta ut, jag vill känna att jag saknar honom. Vi har känt varann sen första året i gymnasiet, visserligen började vi inte umgås förrän efter sabbatsåret, men dom tillfällen vi har skrattat ihop har varit underbara och oförglömliga!
Nu när jag tänker tillbaka på alla gånger vi umgåtts så minns jag varje ögonblick, och dom finns där, alltid!