Strawberry Swing

Min vecka har varit både bra och dålig (och läskig). Till att börja med kan jag ta och berätta vad som hänt igår och idag.
Igår jobbade jag som vanligt, och kom till mitt sista ställe, ett radhus. En städerska öppnar, och hon kan (inte till min förvåning längre) bara engelska. Hon frågar däremot om jag kan polska, eftersom kommer därifrån så pratar hon ju det, men jag skrattar och säger nooooo! Sen packar jag upp mina saker och går upp på övervåningen. Där ser jag en tjej gå in på toaletten, jag tänker inte mer på det och går vidare till tredje våningen. Där kör jag av ett hyfsat jobbigt fönster, och när jag är klar går jag ner. Medans jag putsar andra våningen funderar jag på vilket rum den där tjejen är i, så jag inte tränger mej på eller råkar klampa in bara i hennes rum eller nåt. Jag tar mej slut mod till att gå in i det sista rummet på the second floor där jag tror att hon befinner sej, men hon är inte där. Kanske är hon fortfarande på toaletten tänker jag, så jag putsar klart det där rummet och går in på toaletten (för dörren är upplåst och öppen lixom), men hon är inte där heller. Jag går ner, och finner att jag och städerskan är dom enda i huset. Jag tänker dock inte mer på det, och kör klart hela radhuset.
På vägen hem så faller jag dock i tankarna om att vad jag sett kanske var ett spöke, för det råder inga som helst tvivel om att det var en tredje person där. Det är jag helt säker på. Jag vet att städerskan var i köket på nedervåningen och städade, och när jag gick upp på andra våningen så gick en mörkhårig tjej in på toaletten. Och skulle hon gått iväg så hade jag hört dörren smälla igen, för när jag stod ute och putsade en balkongdörr så hörde jag när en barnflicka med parets (som bodde där) barn kom hem. Det känns väldigt konstigt, och ännu konstigare blir det.
Jag befann mej denna dag i Lidingö, och jag drog till Ropsten för att sen ta mej till centralen och vidare till Nyken. Då ringde mamma och sa att det var strömavbrott i Stockholm central. Jag tog till mej och ringde pappa, och en timme senare hämtade han upp mej i Liljeholmen. Inget direkt mer konstigt med det. Men, när jag igårkväll stod och spelade synth så lovar och svär jag på att det var nån som tryckte på layer-knappen. Jag tänkte inte heller mer på det, förrän idag när jag spelade synth, och då upplevde jag samma sak, bara att en annan knapp trycktes in. En knapp som visade två nollor på min synth, en knapp som jag inte ens vet var den sitter, och som jag heller inte kan ha kommit åt själv. Jag säger inte att det behöver vara ett spöke, och heller inte det "spöket" som jag såg i Lidingö, men det är ändå väldigt konstigt att något sånt händer för det har aldrig nånsin hänt förut. 
Förklarade för Elin att jag måste vara nojjig, och det tror jag fortfarande, men händer något liknande igen så kommer jag nog bli lite fundersam. En till sak att notera, är att imorse när jag gick på toa så fungerade båda lamporna på toaletten utmärkt, men nu har en av dom gått sönder.... oooouuuhhh!
Herregud, vad löjligt det låter egentligen. Jag vet bara inte vad jag ska tro faktiskt. Det är lite sjukt hur såna saker kan ske så snabbt bara, och att det händer mej. Jag brukar inte tro på såna saker utan bevis, men nu har jag blivit lite skeptisk.
Ikväll, så ska vi i alla fall ha en spökkväll, med mej, Matte, Linn, Joel, Robin, Viktor, Tideman och Erica där vi bara snackar om det ockulta. Blir awesome :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0